2. Att fortsätta leva

Något som hjälpt mig och min man mycket är att fortsätta leva. Vi älskar t ex att resa så har gjort det flertalet gånger under dessa 2 år och vår andra IVF sköt vi upp en månad då vi bokat in en resa. Ibland kör vi weekends och ibland längre resor. Jag har även åkt till New York och studerat engelska 7 veckor helt själv. Passat på med sådant som inte är lika enkelt när man har barn. Vi har valt tisdagarna till en dag då vi går ut på restaurang och rår om varandra. Jag har även bytt jobb två gånger, varav en av gångerna la jag otroligt mycket jobb på att försöka få mitt drömjobb, vilket jag fick! Jag har börjat med en provanställning, gjorde IVF 2 precis veckorna innan jag hade min första dag och försökte komma på hur jag skulle göra on IVF:en skulle ha funkat, men tänkte att det var ett lyxproblem jag skulle få ta tag i då. Nu lyckades inte försöket, men istället så hade jag mitt jobb som är riktigt roligt och ger energi. Jag har hört de som väntar att söka sig till ett nytt jobb trots vantrivsel, för snart, ja snart kommer det ett barn. Då blir det en himla press på att man måste få barn, inte enbart för att man längtar så efter ett barn utan även efter för arr man vill komma ifrån det där jobbet som bara slukar energi.

Så tänk igenom hur era liv ser ut. Vad får er att må bra? Vad ger er energi? Försök göra mer av de sakerna.

Om jag ska vara riktigt ärlig så gick jag och min make igenom allt vad vi hunnit med under dessa år och hur vårt liv hade sett ut om vi fått barn direkt. Det märkliga är att vi kom fram till att vi ju inte velat vara utan alla de upplevelser vi varit igenom under dessa två år, det har varit fantastiska resor vi gjort, vi har nu båda så roliga arbeten och vi har verkligen stärkt vår relation. Den var bra innan också men det är verkligen stärkande att komma igenom något riktigt tufft tillsammans. Vi längtar så himla mycket efter ett barn båda två, men vi vet att vi ska få bli föräldrar på något sätt en dag och att dessa dagar fram tills dess också är värdefulla och en del av vårt liv. Jag vill inte ångra sen att man slösat 3-8 år av sitt liv på att vara bitter och det är bara jag själv som kan se till att påverka det som går att påverka och försöka göra något bra av situationen.

1. Att längta

Alla vi som går igenom IVF-behandlingar längtar så obeskrivligt mycket efter ett barn. Så mycket att det ibland gör ont. Längtan kan visa sig stark när andras önskan att få bli föräldrar går fort, kanske     t o m på första försöket. Det kan handla om vänner, kollegor, syskon eller bekanta. Att få följa andras graviditeter och sen nyfödda bebisar på instagram, Facebook, i fikarummet på jobbet eller vänners babyshowers, det kan vara riktigt hårt. Och alla verkar ta förgivet att man får barn när man vill ha barn.

Det är ok och naturligt med alla känslor som uppstår i denna process. Det kan vara sorg, hat, en känsla av att allt är orättvist,  missunnsamhet, avundsjuka, mm. Man får vara arg, bitter -men det är viktigt att se till att det inte tar över livet. Att försöka ha lite kontroll. Jag har märkt att när jag tillåter känslorna och ser dem som en del processen så tar de inte lika stor plats. Så det är min strategi, jag tar fram känslorna och försöker förstå vilka känslor t ex en instagrambild väcker i mig, känner lite på känslan och tänker för mig själv att det här är ok, att det inte är konstigt att jag känner såhär, men att jag också kommer att bli förälder en dag.

Nu när jag läste igenom denna text i efterhand låter det otroligt enkelt - det är det inte! Jag har gråtit, slängt mobil i marken så den totalt gått i sönder, varit frustrerad, skrikit, varit otroligt avundsjuk på vänner och kollegor, hållit mig undan vissa tillställningar mm. Men som sagt - jag tror det är bra att få utlopp för sina känslor snarare än att trycka undan dem. 

Välkomna!

Hej!

Välkomna till min blogg som kommer att handla om tips och strategier för att göra resan mot ett barn så smärtfri som möjligt. Jag utgår från mig själv och hoppas att jag genom denna blogg kan hjälpa andra att komma igenom processer lite smidigare.

Vi har själva gått igenom tre IVF-försök. Ingen befruktning och återföring har skett vid någon av försöken trots att de testat lite olika metoder och mediciner. De vet fortfarande inte vad det beror på att ägg och spermier inte befruktas då allt annat ser så himla bra ut, vi klassas därmed fortfarande som oförklarligt barnlösa. Utifrån klinikens bedömning går vi nu vidare till äggdonation.