1. Att längta

Alla vi som går igenom IVF-behandlingar längtar så obeskrivligt mycket efter ett barn. Så mycket att det ibland gör ont. Längtan kan visa sig stark när andras önskan att få bli föräldrar går fort, kanske     t o m på första försöket. Det kan handla om vänner, kollegor, syskon eller bekanta. Att få följa andras graviditeter och sen nyfödda bebisar på instagram, Facebook, i fikarummet på jobbet eller vänners babyshowers, det kan vara riktigt hårt. Och alla verkar ta förgivet att man får barn när man vill ha barn.

Det är ok och naturligt med alla känslor som uppstår i denna process. Det kan vara sorg, hat, en känsla av att allt är orättvist,  missunnsamhet, avundsjuka, mm. Man får vara arg, bitter -men det är viktigt att se till att det inte tar över livet. Att försöka ha lite kontroll. Jag har märkt att när jag tillåter känslorna och ser dem som en del processen så tar de inte lika stor plats. Så det är min strategi, jag tar fram känslorna och försöker förstå vilka känslor t ex en instagrambild väcker i mig, känner lite på känslan och tänker för mig själv att det här är ok, att det inte är konstigt att jag känner såhär, men att jag också kommer att bli förälder en dag.

Nu när jag läste igenom denna text i efterhand låter det otroligt enkelt - det är det inte! Jag har gråtit, slängt mobil i marken så den totalt gått i sönder, varit frustrerad, skrikit, varit otroligt avundsjuk på vänner och kollegor, hållit mig undan vissa tillställningar mm. Men som sagt - jag tror det är bra att få utlopp för sina känslor snarare än att trycka undan dem.